08:an offline

 Lusten att skriva tryter . Alltid när det är lite *djupare* ämnen som ska lodas … eller ?! Snacka nagellack kan jag ju i flera tusen ord !
 Men Ettan har inte uttryckt någon mer önskan om att inte behöva gå till lekis … bara att jag ska hämta honom tidigare . Vilket då naturligtvis inte förändrar grundkänslan av att nå’t inte är så där riktigt rätt …
 Annars har han nu berättat att han blivit boxad av en annan kille & att lekisfröken sagt till den pojken på skarpen . Men till mig har ingen sagt något .
 Sedan hade “boxarpojken” även kladdat modellera i Ettans hår – bevis fanns, men hamnade den verkligen i håret av annans förskyllan ? Borde jag vara mindre negativt inställd till min son ? Är jag en så’n där *mardrömsmamma* som säger till ungen “äh, larva dig inte, bit ihop !” och under tiden mobbas min vackre son till en depression ?

 Ämnesbyte .
 Vår bil är lagad ! Och efter att ha kört hyrbil – en BMW 318d – kan jag bara säga : va’ *skönt* att du är tillbaka, bilen !
 BMW som BMW kan man ju tycka, men *icke* ! 318d:an var “traktoraktigare” – speciellt ljudmässigt ! – än vår kämpe . Och 318d:an var oerhörd *svårstyrd* och “ovändig” – trots att den inte ens var en kombi (som vår blåe) ! Och dessutom var 318d:an 4 bast *yngre* än vår trogne !
 Betyder det att BMW gör sämre bilar för varje år ?
 Det enda riktigt häftiga med 318d:an var att den hade en startknapp ! Vilket underlättar vid omstart när man klant-strypt motorn vid ett trafikljus t.ex. . Och sedan hade 318d:an en fin färg : antrazit .
Som 2:a-bil hade jag nog t.o.m. behållit den !

 Ämnesbyte .
 Har varit till tandläkaren ett par gånger till och nu kan jag inte längre se min trasiga framtand ! Den har blivit uppborrad och rotfylld – det gjorde *inte* ont ! – och ifylld – vilket gjorde ont, brrr – och det sitter en tillfällig krona över konstverket . Nu ska bara en riktig krona till och se’n är det fix & färdigt !
 Familjen har inte kommenterat . Fast när jag skulle ner i källaren för att slänga lite sopor igår sa’ Tvåan “mamma tandlääääkaren ny tand” och pekade på min mun . Verkar ju som om han sett en skillnad …

 Ämnesbyte .
 Ja, jag lackar naglarna . Med quick-dry-lack . Som torkar på tre timmar, snabbare än blixten . Och denna gång i färgkombinationen grund=guld, ovanpå ett tjockt streck plommonlila och på det ett smalt streck guld . Låter bra, ser dock mindre bra ut . Mest pga av min oförmåga att dra raka streck fri hand …

 Ettan ville inte gå till lekis igår .
 I tisdags ville han inte heller & jag ringde & sjukanmälde honom . För han *var* ju lite snuvig, och hade haft ett par rejäla hostattacker kvällen innan, det brukar vara ett tecken på att förkylningen håller på att bryta ut . Men det gjorde den inte, inte som jag kunde märka . Visst, ungen snörvlar 3 – 4 ggr om dagen, och han kanske måste snyta sig 1 – 2 ggr . Men det är väl knappast en dunderförkylning …
 Och på torsdagen (onsdagkvällen) ville han plötsligt till lekis igen .
 Torsdag kväll var det en helt annan visa igen . Ville *absolut* inte till lekis på fredag ! Och den visan sjöngs även på fredag morgon .
 Det känns som om det är något som inte stämmer . Om jag bara visste vad . Ettan vill inte prata om det, alternativt *när* han pratar om det låter allt så absurt, som en ufo-abduction, liksom . Ja, förmodligen är jag mer än lovligt korkad, men jag kan inte lista ut *vad* som är problemet, för han verkar jätteglad när han väl är på plats .
 Fast det kanske ändå är att han är mobbad på ngt vis . Det hände ju mig redan på lekis . Och han pratar ofta om en pojke som säger & gör dumma saker . Idag på gympan blev han påsprungen & har nu ett stort blåmärke på låret .
 Men personalen säger inget . Och det kan ju naturligtvis vara en dum olycka . Att han nämner en & samma pojke kan ju bero på att han “projecerar” eftersom han inte gillar den killen & att just denna kille gjort ngt tidigare .
 Eller så reagerar han på sakerna som händer personalmässigt på lekis .
 Åh gud, detta är ju precis detta jag fruktat . Jag klarar inte av att skydda mitt barn för något odefinerbart ont !
 Jag har alltid levt med förhoppningen att jag ska kunna *ta tag* i alla möjliga problem när de blir akuta, men nu sitter jag här med en jätte-ångest, för jag vet inte hur jag ska göra . Jag blev liksom inte den tigress jag trodde att jag automatisk skulle bli av att vara mamma . Så vad gör jag nu ???

 Igår fick jag huvudvärk när vi åkte hem från Stora Staden . Hade inte med mig några tabletter, så migränen fick fotfäste och jag tvingades till sängs med barna . Och klev upp med barna imorse, totalt yr i pallet . Men eftersom maken hade tagit sin chans & lullat omkring till 03.00 och var *trött* fick jag sitta uppe hela morgonen . Ett par ggr sade jag till att han fick masa sig upp eftersom jag mådde pyton, alternativt jag skickade in ungarna att jaga upp honom, men han drog sig fanemej till framemot halv elva ! Först när ungarna var påklädda & utskickade med farfar och maken masade sig iväg att köpa dricka åt mig & tennisbollar till dunjackan (torktumlare) fick jag lite ro att lägga mig . Men jag kunde inte somna så där direkt, utan var fortfarande vaken när han kom tillbaka igen . Och då kunde jag ju lika gärna kliva upp & slänga dunjackan i tvättmaskinen …
 Se’n ville jag ta en paus till – huvudvärk hade jag visserligen inte, men hela morgonen/förmiddagen hade jag slagsida & mådde illa . Och jag lyckades faktiskt somna ! Fast det blev en lur på kanske en kvart, twenty minutes, för se’n var lunchen färdig och det bankades på dörren & ropades att maken skulle komma & äta .
 Vem vaknade av det ? Maken ?
 Nej . Jag blev uppjagad igen . Maken var för slö för att kliva upp och jag hade ju ändå bara lite migrän, vad är det mot att man är en trött *man* ??!
 Usch, jag blir bara så jävla less på att bli så respektlöst behandlad ! Men min vackre man fattar inte vad jag snackar om när jag påpekar så’na saker .
 Det är så’na här dagar jag funderar om jag inte borde ha förblivit singel .
 Visst var det visset att inte ha någon att ty sig till, men då fanns heller ingen som behandlade en som en hund .
 Förra veckan var det en annan grej som fick mig att gå i taket . Background story : jag är ju förtvivlat tandläkar-rädd och har samtidigt/pga av detta *fruktansvärda* problem med tänderna . Maken har lovat att stötta mig, men det har alltid kommit ngt emellan de senaste fem åren (åh, herregud, har jag varit gift *så* länge ?!) . I juli, efter *månader* av ständig tandvärk, tog jag mig samman & beställde tid hos en tandläkare . Och maken var glad för min skull . Och för att han inte längre behövde känna det som sin plikt att stötta mig . I augusti började jag gå hos tandläkaren . Det började med ett besök för undersökning och sedan 2 ggr med en tandutdragning vardera . Och maken börjar muttra om att “är det inte färdigt med dina tänder än”, “varför 2 besök för att dra 2 tänder, kan man inte göra båda samtidigt” o. dyl. Sedan är ju tandläkarbesöken *alltid* på fel tid, fel dag . Spelar ingen roll om det är klockan 8 på morgonen – det är för sent – eller klockan 6 på em – för tidigt -, måndag eller torsdag, det är *alltid* just *den* dagen som det där *mötet*, som redan skjutits upp femtom ggr, ska hållas . Osv . Ja, och så kom då förra veckan . Maken släpper bomben att *han* nu minsann oxå ska börja gå till tandläkaren för att fixa sina tänder !
 Aldrig i livet ! Sa’ jag .
 Nej, jag vill honom inget illa, jag vill att han oxå ska må bra & få fina gaddar . Men om han börjar med sina tandläkarbesök nu blir det en av oss som måste lägga ned sina . Och det blir ju jag . För han kan inte ta ledigt dubbelt så ofta som nu .
 Ja, då blev jag alltså tigress & såg om mitt eget, helt personliga hus . Han får ta sina gaddar se’n, när mitt grovjobb är gjort . Alternativt när jag inte pallar att fortsätta med renovering av käften . Nu var ju jag faktisk först vid kvarn och då ska jag banne mig mala oxå !!!
 Låter som ett dröm-äktenskap, non ?

 Satt & glodde på dumburken tidigare ikväll (*igår* kväll to be precise) och fick mig ett avsnitt Grey’s Anatomy till livs . Och jag måste medge att jag har blivit lite hooked, mest pga att det ju handlar om en massa screwiga fram och tillbaka förhållanden och “älskar han mig eller sin fru” och det påminner mig lite vagt om livet jag levde innan jag oförhappandes blev hemmafru .
 Visserligen var jag inte aspirerande läkare men jag gjorde nå’n slags karriär och hade av och till problem med karlar . Mesta problemet för mig var ju visserligen att ingen ville ha mig, men förälskad lyckades jag ju bli ibland i alla fall . Och värst var det ju naturligtvis när det var obesvarat – typ “han älskar sin fru” – fast i mitt fall var det bara “han älskar inte mig, full stop” .
 Men hallå, jag måste bara säga att doktor McDreamy inte är ett dugg dreamy utan bara slemmig . Usch, visst kunde väl den tjejen få bättre fiskar på kroken .