08:an offline

 Idag var vi & tittade på ett radhus . Radhus …
 Som visseligen var ganska stort, *ganska* billigt, men ligger i “norra ghettot” av sta’n, omgivet av 3-4 våningshus, har bara parkering ute vid kåken (garaget ligger 10 minuters prommis bort) och det hela var liksom … ja, *trist* om man ska vara ärlig . Och det ska man ju . Dessutom gillade Ettan *inte* kåken – varför kunde vi inte lista ut .
 Mäklare är dock på god väga att falla på knä för mig – “snälla fru’n, säg att ni tyckte om den *här* kåken åtminstone !”
 Hehe .

 Men seriously, inte är det väl konstigt att man vill titta på ett antal, kanske hundra kåkar innan man slår till ? Nä, ibland känns det som om jag är “im falschen Film” .

 Jag är så jävla *förkyld* ! Och det bröt naturligtvis ut med denna vinters inbrott – då vintern *egentligen* borde ha brutit upp för gott … suck för dessa wordgames .
 Men jag har ju blivit diagnosticerad med/till/vad i *helvete* använder man egentligen för preposition här ?!! “slemhinnor som inte klarar av kyla” en gång i tiden . Och tydligen växer det inte heller bort med åren …
 Slukar “Sinupret Forte” för att slippa bihåleinflammation & sprutar oupphörligen nässpray för att slippa öroninflammation . Men rinnet ur näsan har jag inga piller mot . HJÄLP .

 Det enda nya med mitt skrivande är att jag har infört *passager* i texten . What joy .

 Man märker att man ändrat prioriteter i livet när det enda man tänker på är att “idag kommer mannen som ska laga tvättmaskinen !!”
 Tvättmaskinen gick sönder i söndags, och jag har alltså inte kunnat tvätta ett enda plagg på *fem dagar* !! Tanken att mannen kanske inte ens kan laga maskinen idag får mig att vilja lägga mig ner & dö …

 Jaha, så har det nya året börjat . Och jag har börjat skriva *ännu* senare in på månaden än vanligt . Och mina nyårs”löften” höll bara ca 10 minuter in på nya året . Suck .
 Jag hade hoppats att jag mirakulöst skulle bli optimist iår, men tji . Livet är lika hopplöst . Och segt . Och tungt . Fast jag är ju optimist som tror att jag någonsin blir optimist . Liksom .

 Jag tänkte *verkligen* minska i vikt iår . Istället har jag gått *upp* . Och väger nu lika mycket som innan jag fick ett gallstensanfall 2005 . Det är nästan lika mycket som jag vägde när jag var i 9:e månaden under 1:a graviditeten . Och det är alldeles för mycket ! Det är i runda slängar 20 kilo *för mycket* !

 Jag tänkte oxå börja skriva “på riktigt” iår . För att i slutändan försöka bli *publicerad* . I förhoppningen att jag ska kunna tjäna en slant . Och det absolut 1:a jag skriver iår (förutom en inköpslista tidigare i veckan) är denna text .

 Herregud, så patetisk jag är !