08:an offline

 Vi bor ju i ett hus ovanpå ett hus, eller en *galleria* för att uttrycka det korrekt . Och när vi kliver utanför dörren stiger vi inte på asfalt eller gräs utan en gång av träplankor . Samma sort som även vår terrass är gjord av . Gamla, ojämna, svarta träplank som under årens gång har ruttnat & fått beläggning av mossa . Och när det regnar blir trä’t *snorhalt* ! Jag halkade 1:a ggn redan ett par dagar efter vi flyttat in, men jag har nog lärt mig hur man gör för jag har – peppar, peppar – inte trillat ngn mer gång . Men obehagligt är det varje gång man ska gå ut . Och ungarna får man mana *varje* gång . Man vill ju inte att det ska hända ngt …

 I alla fall har våra senast inflyttade grannar klagat över halkrisken & förra lördagen lade en gammal gubbe + kumpan ut en gummimatta längs gången . Eller gångarna, för att vara helt korrekt . De nitade fast mattan på längden & fäste ändarna med lister . Och se’n gick de . När jag sedan kom ut & såg hur illa sträckt mattan var mellan nitarna och att man hade “i-hakningsrisk” på flera ställen där matta hade lagts i 90 graders vinkel mot nästa matta, fick jag dåndimpen & ringde genast upp värden . Som hade en stackars praktikant sittande in the office över helgen . Han fick ta mitt samtal, lovade göra ngt åt saken och mycket riktigt, en kvart senare ringde den gamle farbrorn som hade lagt ut mattorna . Han lät föga imponerad av mina argument men lovade att komma upp igen .

 Det tog en stund, men till slut dök han upp . Och jag gick ut till honom & förklarade att jag tyckte att man skulle lägga “kantlister” över kritiska ställen för att minska olycksrisken . Farbrorn var fortfarande inte impad . “Inte går man väl & släpar på fötterna så att man riskerar att fastna här heller” fnös han . Jo, lilla gubben, små barn glömmer ofta att lyfta på fötterna & små huvuden kan få stora hål om de träffar en husvägg i hög hastighet .

 När jag dock inte gav mig utan *krävde* lister surnade farbrorn till rejält och fräste att om man skulle göra allt för att minska olycksrisken var man ju tvungen att sätta lister över *alla* kanter . Ingen dum idée alls, men tyvärr så sa’ jag inte just det … Sedan tog farbrorn till flykten med ett :”jaja, jag ska se vad jag kan göra …” över axeln .

 Och se’n har veckan gått . Jag började lacka till & började fundera på att kontakta värden igen för att gnälla över att det aldrig kom upp fler lister . Då händer det fantastiska . Den gamle farbrorn kom förbi & spikade fart ett par lister på mina “hat-kanter” ! Och detta *utan* femhundra påminnelser ! Inte alls likt Tyskland . Men gubben var väl så gammal att han var old school . En relik från den tiden då tyskarna faktiskt var plikttrogna & ordentliga, passade tider & så .

 Fast om mattorna & listerna överlever vintern är det säkert ett under . Sämre kvalitet få man leta efter .