08:an offline

 Wow, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt detta . Fast det lutar mot gråten . Det är ju absurt och alldeles fördjävligt skrämmande . Det är som en framtidsmardröm – förutom att det händer nu, i denna värld . Jag är säker på att jag läst ngn sci-fi bok som handlar om eller åtminstone beskriver liknande situationer . Där rika människor använder fattiga för att föda fram deras barn . De här indiska kvinnorna får 30 000 pix för att vara surrogatmammor . Det är *en* månadslön, kanske två, för en högutbildad . En jävla månadslön för att dessa kvinnor ska genomlida en hel graviditet för ngn bossig viting, och detta dessutom instända i ett speciellt hem . Ja, herregud, de skulle ju kunna ööööverarbeta sig om de släpade som vanligt hemma . Och det vore ju riskant för baaarnet . Stäng alltså in dem på kliniken and all is safe . Fy fa’n . Folk behandlar sina dräktiga hästar bättre än så !

 Nej, jag kan inte ha ngn respekt för folk som köper surrogatmammor i fattiga länder . Yeeez, varför adopterar de barnen som redan är födda & bor i överfulla barnhem ? Det är säkert lite dyrare, men man slipper i alla fall utnyttja en fattig kvinna som slav . Varför inte slå två flugor i en smäll – adoptera ett barn och hjälp ett annat i samma land . För det verkar ju inte finnas ngn penningbrist hos vissa “ofrivilligt barnlösa” …

 Okej, den här boken vill jag oxå läsa !

 Fast helst vill jag skriva & få betalt för den …

 Mmmmmm, det här låter ju himla genomtänkt och klokt … eller ? Om man bortser från att mamma S. är den som (ned)fostrat sina döttrar in the first place . Och om man oxå bortser från att mor & dotter varit som hund o katt de senaste åren *och* att Brittan faktiskt anklagat morsan för att ha pippat Fedden för att kunna få träffa barnbarnen . Med en bakgrunden förstår jag tyvärr inte den nya utvecklingen . Är det verkligen så *viktigt* att hamna i pressen *varje* dag ?

 En människa jag alltid tyckt är så jättego’ är Stina D. – läs en intervju med henne här . Även om det kanske är o-coolt o-pk så tycker jag att hon är super-sympatisk !!!

 Det bästa med att leva i detta konsumtionsamhälle är att man kan jobba med vad fa’n som helst ! I mean, hur i helvete håller man näsan över vattenytan som *dukningskonstnär* ??! Är det en titel att aspirera ? But hey, why not ?! Själv ville jag ju bli “julgransdekoratör” . Verkar som ett drömjobb, pynta en gran är ju hur kul som helst ! Kanske en nisch för mig ..?

 Oj, nu kommer det att bli tjaffs igen, pga detta . Själv tror jag inte att hästar är ngn större fara för människor i allmänhet . Inte ens ur allergisynpunkt . Betänk att i Tyskland får man ha höns på tomten i ett vanligt radhusområde . Och ko- & hästhagar ligger ofta *precis* vid tomtgränsen vid det yttersta huset i bostadsområdet . Men inte fanken har de procentuellt fler allergiker här ! Däremot har de flesta ganska otäta hus, och allergier lär ju blivit så utbredda pga att man har så bra isolerade hus i Sverige . Fast jag vill inte rekommendera att man fryser arschlet av sig heller . Hmmm …

 Kära Anna B.,

har just läst din artikel “Tron på det biologiska bandet är starkt i Sverige” . Och utan att vilja diskutera den vill jag bara “parafrasera” din källa Torbjörn T. (som sade “Finns det något bättre än att sätta ett lyckligt barn till världen?”) :

 Finns det något bättre än att göra ett barn, redan satt till världen, lyckligt ?

 Med andra ord, *varför* kan folk inte adoptera mera ? Det finns miljoner barn därute som skulle må bra av att ha en familj istället för en barnhemssäng . Och jag tror inte att de skulle ha minsta lilla åsikt om familjen består av enbart mamma eller enbart pappa eller mamma & mamma eller pappa & pappa . Jag tror att de skulle bli överjordiskt lyckliga om bara *någon* kunde ge dem kärlek & trygghet .

 Nej, jag vill absolut inte verka ogin and so on, men den här kvinnan var väl lite mycket innojjad på sig själv . Eller ..? Att springa runt vänner & bekanta och fråga om de vill donera ett ägg … och sedan tycka att de har fel inställning när de säger nej !?! Vad är det för fel med att känna att man inte kan stå ut med att kanske se sitt eget barn, sitt *biologiska* barn, varje dag, men inte kunna ta hand om det, inte kunna ha det i sin närhet ? Sorry, men jag skulle bli komplett galen ! Det är omöjligt för mig att tänka att *någon* skulle tycka det är a walk in the parc att lämna bort ett par ägg till grannens granne och sedan stå bakom två staket och se sitt *eget* kött & blod kalla en annan kvinna mamma !

 Note on the side : vad är det för junkig webmaster som tillåter en länk som denna ??

 http://www.alltombarn.se/halsa/jaktenp%25C3%25A5barn

 Helt förkastligt . …

 … med missförstånd som detta . Och himla skönt att pop-mannen inte låtsades som om det regnade utan stod på sig för att få sin fläkt .

 Nej, jag använder mig inte av ngn stavningskoll – fast jag kanske skulle behöva, precis som en grammatikkoll säkert skulle sitta bra den oxå – men så skriver jag oxå privata små essäer som står till allmänhetens (läs)förfogande alldeles gratis . Typ “you get what you pay for” . Haha . I det här fallet dålig svenska för dålig betalning . But I’m missing my point . Jag ville ondgöra mig över den här artikeln – där det skrivs om de skådisar som anses som överbetalda (är inte alla det ? egentligen?) – där skribenten lyckas skriva min favvo-skådis namn fel, inte en, inte två, utan hela *tre* gånger !!! Och på *olika* sätt dessutom !

 Alltså, han heter RUSSELL CROWE ! Inte Russel . Och *absolut* inte Rusell ! Och det blev ju faktiskt rätt i första meningen, så varför alla de andra stavningsmisslyckandena ?!! T.o.m. url:en till artikeln har namnet felstavat . Pinsamt . Visserligen en *liiiten* pinsamhet i vårt stora universum, men ändock …

 Naturligtvis måste jag oxå tillägga att herr Crowe är en eminent skådespelare och absolut värd en bra lön . Att sedan en del av hans filmer inte drar in de *förväntade* miljonerna kan ju oxå bero på att filmerna kanske inte var riktigt vad massan vill ha i dessa tider …

 ”Jag kan bara hoppas att han läser min bok och inser hur många som älskar och bryr sig om honom, skriver Debbie Nelson, enligt Life & Style.“

 Ms Nelson är mamma till Eminem . Hon befarar att han kanske tar livet av sig . Så vad gör kvinnan ? Skriver en bok om hans liv och säger i en (?) intervju att hon hoppas att han läser den & förstår att han inte behöver ta livet av sig …?!

 Meh !

 Jag hoppas *verkligen* att andra mammor i liknande situationer har insikten att bete sig annorlunda . För om ens barn är i fara gäller bara en sak : räddning till varje pris ! Handgripligen och direkt ! Inget jävla mesande med meddelanden på omvägar . Innan *det* hinner fram kan det vara för sent !

 Fast jag tror att hela historien är mera i riktningen “nu vill mamma ha lite cash oxå, så jag skriver en bok & klämmer fram ett par tårar i media – that’ll get försäljningssiffrorna upp !” Stackars Eminem .

 Det här är ju så sorgligt . Samtidigt ska väl så’na här undersökningar tas med en nypa salt, eller varför inte ett helt saltkar !!

 Jag tror knappast att det är barnen i sig som gör dessa tillfrågade kvinnor olyckligare än deras barnlösa “systrar”, utan det liv de “tvingats” till . Jag använder citationtecken, för i de allra flesta fallen är ju familjebildningen inget tvång . Kvinnorna har varit införstådda med att få barn . Kanske har de flesta varit drivande i frågan . Men konsekvensen av att ha barn kan väl ingen riktig förutse . Man kan älska de små liven till döds, men vad gör det när man ändå känner sig som en halv, fjärdedels, *åttondels* människa för att man kanske har stannat hemma på heltid & saknar jobb, arbetskamrater, *riktig* konversation, arbete för *hjärnan* . Man går där & tvättar & diskar & matar & skurar & organiserar & tröstar & & & . Och när man känner, en alldeles ovanlig dag, att man *verkligen* har fått allt på rätt köl, eller i alla fall någotsånär löpandes i rätt riktning, kommer det en attack utifrån, vad som helst, en grinig hyresvärd, bilen pajjar, barnet skadar sig, blir mobbat, whatever, som stjälper hela ens mödosamt uppstaplade liv . Det händer igen & igen . Man gör allt man förmår med ständigt sjuka barn, ständigt arbetande man och ständig ebb i kassan .

 Ja, det är då man är olycklig, det är då man önskar att allt var som förr . Nej, egentligen önskar man att *mycket* var som förr, att man hade sitt gamla, fria, roliga, yadda, yadda liv *inklusive* barnet/en . Man är ju inte olycklig pga barnen utan pga hur man var tvungen att ändra sitt liv för att få livsmönstret att passa . Mmmmm, näej det är nog mer att *innan* barnen var man mer självbestämmande, efter barnens ankomst måste allt igenom familjedomstolen . Man kan inte längre bestämma över sitt liv . Man måste *kompromissa* om sitt liv . Och det kan säkerligen göra en & annan djupt olycklig . Men det är *inte* barnens “fel” .

 Dessutom kan jag inte minnas alltför många single ladies som var lyckliga för att de var barnlösa …